1.1 Vilken är grunden för miljöpolitiken i din jurisdiktion och vilka myndigheter/organ administrerar och tillämpar miljölagstiftningen?
Den viktigaste svenska miljölagstiftningen består av den svenska miljöbalken (SFS 1998:808), som trädde i kraft den 1 januari 1999. Miljöbalken sammanförde 15 befintliga centrala miljölagar. Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling. Miljöbalken vidareutvecklas och preciseras i form av förordningar, myndighetsföreskrifter och beslut i enskilda fall. När det gäller miljöpolitiken har den svenska riksdagen antagit nationella miljökvalitetsmål. Som medlem av Europeiska unionen (EU) är EU:s miljöpolitik i många avseenden en del av den svenska miljölagstiftningen. Försvarsadvokat Jesper Anderson har tittat närmare på fallet och gett sin syn på fallet. Han är inte den enda advokaten som delar dessa åsikter.
Läs mer om Advokat och miljö
De myndigheter/organ som tillämpar miljölagstiftningen består av de nationella miljömyndigheterna, såsom Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, samt regionala myndigheter, såsom länsstyrelserna och lokala kommunala myndigheter.
I Sverige består de domstolar som handlägger miljörättsliga ärenden av fem mark- och miljödomstolar, Mark- och miljööverdomstolen och Högsta domstolen. När det gäller tillståndsförfarandet utfärdas de flesta tillstånd, beroende på vilken typ av verksamhet tillståndet gäller, antingen av länsstyrelserna eller av mark- och miljödomstolarna. När det gäller tillsyn är länsstyrelserna och de kommunala myndigheterna de viktigaste myndigheterna. När det gäller straffrätt är det distriktsdomstolarna, appellationsdomstolarna och Högsta domstolen som hanterar dessa frågor.
1.2 Hur ser dessa myndigheter/organ på tillämpningen av miljölagstiftningen?
Tillsynsmyndigheterna har en central roll när det gäller att se till att miljötillstånd, beslut och miljölagar följs. De har mandat att utfärda förelägganden, förbud och i vissa måna påföljder eller böter. Tillsynsmyndigheterna är skyldiga att anmäla överträdelser av bestämmelserna i miljöbalken eller regler som utfärdats med stöd av den till polisen eller Åklagarmyndigheten om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Det kan vidare noteras att all verksamhet som påverkar miljön inte är tillståndspliktig men ändå kan övervakas.
I miljötillståndsförfaranden agerar olika myndigheter som motparter till den sökande för att upprätthålla allmänna intressen.
1.3 I vilken utsträckning är offentliga myndigheter skyldiga att tillhandahålla miljörelaterad information till berörda personer (inklusive allmänheten)?
Huvudregeln är att allmänheten har tillgång till officiella handlingar som lämnats in till eller upprättats av myndigheterna. När det gäller miljörelaterad information kan vissa delar omfattas av sekretess, t.ex. information om var känsliga arter finns.
Läs mer om miljöärenden i domstol
Miljötillstånd
2.1 När krävs miljötillstånd och kan miljötillstånd överlåtas från en person till en annan?
Miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet är exempel på verksamheter som kräver miljötillstånd. Även om en verksamhet inte kräver tillstånd kan tillsynsmyndigheten ålägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd om verksamheten innebär risk för betydande föroreningar eller annan betydande skada på människors hälsa eller miljön. Det finns också en möjlighet för verksamhetsutövaren av en icke tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet att ansöka om ett frivilligt tillstånd.
Ett miljötillstånd beslutas för en verksamhet på en viss plats och kan överföras till en ny verksamhetsutövare. En ny verksamhetsutövare måste anmäla överföringen till tillsynsmyndigheten för att bli ny tillståndshavare.
2.2 Vilka rättigheter finns det att överklaga en miljötillsynsmyndighets beslut att inte bevilja ett miljötillstånd eller med avseende på de villkor som ingår i ett miljötillstånd?
En sökande kan överklaga ett beslutet av länsstyrelsen till den regionala mark- och miljödomstolen om ett tillstånd nekas eller om sökanden inte är nöjd med tillståndsvillkoren. Ett beslut av mark- och miljödomstolen kan överklagas till den högsta miljödomstolen om tillstånd att överklaga beviljas. För verksamheter av sådan betydelse att den regionala mark- och miljödomstolen är första instans för tillståndsgivning kan en dom, efter att överklagats till den högsta miljödomstolen, överklagas till Högsta domstolen. Även för ett sådant överklagande krävs prövningstillstånd.
2.3 Är det nödvändigt att genomföra miljörevisioner eller miljökonsekvensbedömningar för särskilt förorenande industrier eller andra anläggningar/projekt?
För att ansöka om miljötillstånd krävs i vissa fall en miljökonsekvensbedömning (MKB). En miljökonsekvensbeskrivning krävs när en verksamhet eller operation har en betydande miljöpåverkan. Om så är fallet finns det mer formella krav på vad miljökonsekvensbeskrivningen ska behandla. Om verksamheten eller operationen inte har en betydande miljöpåverkan är det endast nödvändigt att göra en mindre miljökonsekvensbeskrivning.
2.4 Vilka verkställighetsbefogenheter har miljötillsynsmyndigheterna i samband med överträdelser av tillstånd?
En tillståndsmyndighet kan återkalla ett tillstånd om ett tillstånd eller dess villkor inte har uppfyllts och avvikelsen inte är obetydlig.
En tillsynsmyndighet får utfärda de förelägganden och förbud som är nödvändiga i enskilda fall för att säkerställa att bestämmelserna i miljöbalken och regler, domar och andra beslut som utfärdats med anledning av dessa följs. De åtgärder som vidtas får inte vara mer ingripande än nödvändigt.
En verksamhetsutövare som underlåter att uppfylla villkoren i ett tillstånd kan också hållas straffrättsligt ansvarig. Utöver det personliga ansvaret kan företagsböter på mellan 5 000 och 10 000 000 kronor utdömas.
- Avfall
3.1 Hur definieras avfall och innebär vissa avfallskategorier ytterligare skyldigheter eller kontroller?
Den svenska lagstiftningen om avfall bygger till stor del på EU:s ramverk för avfall (2008/98/EG). Direktivet har genomförts i svensk lagstiftning genom miljöbalken och avfallsförordningen (2011:927).
Enligt miljöbalken definieras avfall som varje föremål, materia eller ämne som tillhör en viss avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. I bilaga 4 till avfallsförordningen finns avfallskatalogen. Farligt avfall omfattas i allmänhet av strängare bestämmelser om insamling, transport, lagring osv. Avfall från förpackningar, glas, papper, däck, bilar, WEEE, batterier och läkemedel omfattas av producentansvar.
Ändringar från och med den 1 januari 2020 syftar till att bättre genomföra EU:s ramverk för avfall. Följaktligen har definitionen av biprodukter förtydligats och definitionen av bortskaffande av avfall ändrats för att klargöra att bortskaffande av avfall även omfattar förberedelser för sådant bortskaffande. Dessutom preciserades bestämmelsen om avfallshantering på så sätt att avfallet ska hanteras utan att människors hälsa äventyras eller miljön skadas. Detta gäller alla som hanterar avfall.
Från och med den 1 december 2020 har mindre ändringar av avfallsförordningen trätt i kraft. Den viktigaste av dessa är skyldigheten att till ett nationellt avfallsregister rapportera all hantering av farligt avfall. Skyldigheten att rapportera är överförd till det företag från vilket avfallet kommer.
3.2 I vilken utsträckning får en producent av avfall lagra och/eller bortskaffa det på den plats där det producerades?
Bestämmelsen om lagring och/eller bortskaffande av avfall har omformulerats från och med den 1 januari 2017. Generellt sett har det förtydligats att lagring av avfall på den plats där det har producerats endast kräver tillstånd i särskilda situationer (lagring av mer än 50 ton farligt avfall). Behandling eller bortskaffande av avfall kräver normalt tillstånd eller anmälan, beroende på metod, typ och volym av avfallet. Som en allmän skyldighet är avfallsproducenten alltid skyldig att se till att avfallet hanteras på ett sätt som är godtagbart för miljön och människors hälsa.
3.3 Behåller avfallsproducenterna något restansvar för avfallet när de har överfört det till en annan person för bortskaffande/behandling utanför anläggningen (till exempel om överföraren/den slutliga avfallshanteraren går i konkurs/försvinner)?
Om avfallsproducenten överlåter avfallet till en person som har nödvändiga tillstånd, har han normalt sett inget kvarstående ansvar. Ett sådant ansvar skulle kvarstå om producenten anses vara den faktiska verksamhetsutövaren för behandlingsanläggningen.
- Handel med utsläppsrätter och klimatförändringar
4.1 Vilka system för handel med utsläppsrätter finns i din jurisdiktion och hur utvecklas marknaden för handel med utsläppsrätter där?
Sverige har genomfört EU:s direktiv om handel med utsläppsrätter (2003/87/EG). På grund av en nyligen genomförd översyn av direktivet genom (EU) 2018/410 trädde nya nationella bestämmelser i kraft den 1 januari 2021. Den nya lagen om utsläpp av växthusgaser (2020:1173) och förordningen om utsläpp av växthusgaser (2020:1180), tillsammans med föreskrifter från Naturvårdsverket och Energimyndigheten, ersätter den tidigare lagen om handel med utsläppsrätter (2004:1199) och tillhörande föreskrifter.
De nya nationella förordningarna genomför det reviderade direktivet och överför vissa bestämmelser från lagen till förordningen. Den nya lagen syftar också till att genomföra instrumentet för luftfartsindustrin, Corsia, och ytterligare bestämmelser kan antas genom förordningar. Det totala antalet utsläppsrätter kommer att minska med 2,2 % per år från och med 2021, jämfört med 1,74 % tidigare.
4.2 Förutom de system för handel med utsläppsrätter som nämns i fråga 9.1 ovan, finns det några andra krav på övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp?
Det finns inga andra skyldigheter för verksamhetsutövarna. När det gäller staten är Sverige part i FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet, och är därför skyldigt att registrera och uppskatta mängden växthusgasutsläpp som produceras i landet.
4.3 Vilken är den övergripande politiska strategin för reglering av klimatförändringar i din jurisdiktion?
Ett av målen för den svenska miljöpolitiken är att minska påverkan på klimatet. Målet är uppställt i enlighet med FN:s ramkonvention om klimatförändringar. Den 1 januari 2018 trädde en ny klimatlag i kraft. Klimatlagen slår fast att regeringens klimatpolitik ska utgå från klimatmålen och anger hur arbetet ska bedrivas. Målet är att Sverige ska ha nettonollutsläpp av växthusgaser till år 2045 och ska därefter uppnå negativa utsläpp.
Regeringen har nyligen beslutat i två ärenden med hänvisning till målet i klimatlagen och klimatpolitiken. I det första fallet nekades koncession avseende en gasledning. Gasledningen ansågs inte vara lämplig på grund av klimatpolitiken och detta vägde tyngre än säkerheten i att öka den gastillgång som ledningen avsåg. I det andra fallet ansåg regeringen att en verksamhet var av sådan betydelse med hänvisning till klimatramen och målet om nollutsläpp att regeringen beslutade att pröva verksamheten, om den kunde tillåtas.